En tät dimma låg över Hjälstaviken när vi anlände. Enligt prognosen skulle dimman lätta vid niotiden, men den dröjde sig envist kvar till halv elva. Det var ganska fågeltomt längs vägen mot fågeltornet. Dock fick vi se några enkelbeckasiner födosöka på ängarna och kunde titta på dem på ganska nära håll. Eftersom vi inte kunde se så mycket fåglar njöt vi istället av den lite mystiska stämning som gärna uppstår när det är dimma. En halo (båg- eller ringformat ljusfenomen) uppstod i dimman och vi lät oss fascineras av denna läckra skapelse.
På plats i fågeltornet kunde massor av gäss höras ute i dimman över viken. Förväntansfulla såg vi dimman till slut sakta lätta. Det första som slog oss var, förutom några krickor, tusentals säd- och vitkindade gäss som låg på vattnet. Med hjälp av en skådarkollega fick vi även se några bläs- och spetsbergsgäss. En del grågäss fanns såklart på plats. Med dem, tillsammans med en kanadagås, landande vi på sex arter gäss denna dag.
Det var för svaga vindar för något större rovfågelsträck men två sparvhökar, tre fjällvråkar samt en ormvråk sträckte förbi. Några av oss fick se en ung blå kärrhök födosöka och visade vid ett tillfälle upp det roströda bröstet fint. På avstånd kunde vi se en varfågel. Enligt tidigare rapporter var varfågeln av rasen homeyeri och hör hemma i sydöstra Ryssland, alltså ovanlig i Sverige.
Exkursionen avslutades vid WWF-spången vid viken södra del, där vi tittade efter skäggmesar. De var dessvärre inte samarbetsvilliga, utan lät oss bara se korta skymtar av dem. Värt att tillägga är att när dimman hade lättat fick vi väldigt vackert väder och njöt av en solig höstdag vid Hjälstaviken.
Petter Nordvander