Väderprognoserna var lite smådystra, och några deltagare avanmälde sig dagarna innan exkursionen, men för oss som kom iväg blev det en högst behaglig och fin dag. Det regnade visserligen under hela bilfärden ut, men precis lagom till ankomsten vid Väddökusten höll det upp. Utanför Sennebyhaken låg havet blankt, och på ytan rastade stora flockar med sjöorre och alfågel. Emellanåt oroades de av en patrullerande havsörn. Sträcket var däremot obefintligt – kanske kan man misstänka att de flesta sydflyttarna redan passerat Uppland vid det här laget? På Sennebyhaken, som skjuter ut i Östersjön som en liten halvö, växer en snårig talldunge där en bedårande grupp stjärtmesar visade upp sig. Ovanför oss ringde sidensvansarnas silverklockor. Vi fick även se både vinterhämplingar och skärpiplärkor.
Så lämnade vi kusten och förflyttade oss inåt landet till Hosjön. Här rastade en flock snygga salskrakar, och likaså några bläsänder. Vidare till Skedviken och även här låg en liten grupp salskrake, i sällskap med skäggdoppingar och grågäss. Ett tjog hägrar stod i strandkanten. Rätt som det var kom en flock på 300 tofsvipor och drog förbi. Det här var kanske det sista mötet för i år med dessa vårens budbärare? Efter ett sista stopp vid Lövstaslätten, som inte gav så mycket nytt, landade vi glada och nöjda åter i Uppsala.