Ett tjugotal deltagare trotsade det lite småkalla vädret och samlades vid Vretaudd på torsdagskvällen. Under vandringen ner till naturreservatet sågs en flock med svalor, främst hus- men också ett par ladusvalor, fara runt uppe på himlen jagandes insekter. Väl inne i lunden njöt vi av koltrastens flöjtande, och en grönsångare svirrade till med sin sång som brukar beskrivas som ett mynt som snurrar på en marmorskiva. En bit in hördes flera fåglar varna ihärdigt, och några hade turen att få skymta en uggla som flög bort mellan träden. Sannolikt var det en kattuggla, men tyvärr kunde den inte hittas igen. Vi promenerade ner till stranden där vi kunde värma oss lite vid en uppgjord eld medan vi spanade ut över vattnet. Det var tyvärr inte så mycket fågel, men en strandskata flög förbi och ganska många skäggdoppingar låg ute på vattnet. Så småningom drog vi oss tillbaka in mot skogen där det var lite varmare, och i brist på fåglar njöt vi av det frodiga beståndet av vitsippor, och tittade lite på hur man känner igen svalört (som i alla fall har en fågel i namnet) och vårlök. Trots att det var lite kyligt och inte så många fåglar i farten blev det ändå en trevlig liten tur, tack vare glada exkursionsdeltagare och den vackra platsen!
