Några hotfulla regndroppar föll under eftermiddagen men lagom till exkursionens startskott vid fyratiden bestämde det sig för att inte regna trots allt. Vi samlades på parkeringen vid Liljekonvaljeholmen i sällskap med en stor grönsiskeflock på närmare hundra individer som åt kottar i alarna intill. Vårt första stopp blev sedan kattugglan som sedan flera år är en trogen vintergäst på Liljekonvaljeholmen. Det är inte det enklaste att hitta ugglans favorithål bland alla brandgula höstlöv men till slut fick vi syn på den nerifrån cykelvägen. Alla fick se sig mätta i tubkikare där den lugnt satt och plirade med sina stora kolsvarta ögon.
Vandringen fortsatte över träspången ut mot Nedre Föret där en knölsvan och en sothöna skymtades bakom vegetationen. Två nötskrikor flög över och en gärdsmyg lockade i säven. Just gärdsmyg hörde vi på flera ställen under vandringen och alla fick tillfälle att öva på dess speciella smattrande läte. På klassiskt gärdsmygsmanér höll de sig dock lågt i vegetationen och trots ivrigt spanande lyckades vi inte se mer än på sin höjd en liten skymt.
Vid spångens andra ände vid foten av Sunnerstaåsen stötte vi åter på grönsiskflocken samt några blåmesar och nötväckor. Sunnerstaviken var tyvärr ganska tom ikväll men förutom ett par knipor låg en ung rörhöna mitt på viken. En större hackspett flög över oss och i buskagen innanför plattformen kunde vi iaktta två kungsfåglar som tog ett bad i en vattenpöl. Den ena kungsfågeln reste på sina hjässfjädrar och demonstrerade den intensivt orangea färg som visar att det är en hane – normalt göms de orangea fjädrarna under det gula.
Promenaden avslutades med en sväng upp mot Källan där det var ganska tomt på fåglar. Det här var den näst sista vardagsvandringen för i år; varmt välkomna till avslutningen nästa vecka då vi ska ta oss an innerstadens fåglar! Se programmet för mer information.