Vardagsvandring på en lördag.
16 deltagare anslöt denna soliga septemberkväll för en timmes vandring längs Hågaån, med utgångspunkt från Kung Björns hög i de sydvästra utkanterna av Uppsala. Ring- och tamduvor flög över med jämna mellanrum och lite oroliga smågrupper med sädesärlor kunde noteras på de harvade och nysådda skiftena i omgivningarna. Exkursionsledaren gjorde ett resultatlöst försök att flogga upp någon blåhake från ett bestånd av älggräs och vass, en sparvhök drog sig över åsänkan i maklig takt mot Nåstenskogen och mot slutet av promenaden skymtades en lågflygande gröngöling – som dock försvann lika fort som den dök upp när den vid den tänkta landningen i en talltopp höll på att krocka med en kaja.
Trots den avtagande vinden och i övrigt sköna kvällen, var det påfallande lugnt och tyst såväl i slån- och videbuskagen som vassarna närmast ån. Till och med de annars så här års exhibitionistiska ekollonhamstrande nötskrikorna lös med sin frånvaro. Nötkråka, som nämndes i exkursionsannonsen, kändes avlägset. Exkursionsledaren fick ta till lite botanik bland de senblommande örterna i fårhagen och berättade om vad man trots allt kunde tänkas stöta på i Hågadalen en septembermorgon med lite mer aktivitet!