Så var det dags för höstens första UOF-exkursion till Björn, efterlängtad av många och som vanligt var antalet intresserade fler än antalet platser på båten. Några hade dock blivit tvungna att lämna återbud, vilket gladde de som fanns överst på reservlistan. Kl 6:00 lämnade den första båten Fågelsundet och en halvtimme senare åkte de resterande deltagarna ut. Vädret är en viktig faktor för hur fågeltillgången blir på öarna. Nu var det halvklart, +7 grader och svag nordvästlig vind. Vinden och vindriktningen var väl inte helt optimal för stora fågelmängder på ön, men humöret och förväntningarna bland deltagarna var på topp i alla fall. Några var gamla rävar som slitit på Björn i decennier, andra var förstagångsbesökare. Kanske hade man spanat från Rödhäll, men aldrig kommit ut till ön.
Den första gruppen hade turen att ganska omgående få se en flock prutgäss och plötsligt kom en berguv flygande. De snabbaste hann även med att fota den. Tyvärr försvann den iväg västerut och var borta när båt nummer 2 nådde hamnen. Viss kluvenhet uppstod om man skulle gå västerut och titta efter berguven eller om man skulle följa rutinen och gå upp till fyren för att spana efter sträckande fåglar. De flesta gick upp till fyren även om några stannade kvar och rotade i dungen vid hamnen.
Sträcket från norr var minimalt, men lommar, små- och stor-, svepte förbi på nära håll och precis utanför fyren rastade 15 prutgäss. Lite senare kom även ett par kustlabbar förbi. Då kom larmet, tajgasångare vid östra delen av västra dungen. De skådare som dröjt sig kvar vid hamnen, och sedan dragit sig västerut ut på ön, hade hört en lockande tajgasångare som sällskapade med kungsfåglar. Nu blev det rörelse bland de som stått vid fyren och de flesta drog sig mot västra dungen. Väl på plats dröjde det en stund innan fågeln hördes igen. Det var mycket som rörde sig i träden, men alla rörelser visade sig komma från kungsfåglar. Så hördes den igen! Och den här gången var alla med. Fåglarna sökte sig runt inom ett ganska begränsat område och de gick att följa med hjälp av locklätena, så även tajgasångaren, men ville man se den fick man ha tålamod. Några hade det och lyckades till och med att få den på bild.
På västra sidan, bortom västra dungen, födosökte vadarflockar. De var mycket rörliga, men myrspov, kärrsnäppor, kustpipare, roskarl, småsnäppa, större strandpipare och brushane noterades för att nämna några. Småfåglarna flög fram och tillbaka i västra dungen och tillbaka över ön. Mindre flugsnappare och även en lockande videsparv hann några uppfatta. Även mindre hackspett upptäcktes. Hur gick det med berguven som försvann då? Den hade satt sig dold på sydvästra delen av ön och när den tyckte att några skådare kom för nära lyfte den, drog förbi och fortsatte utmed strandlinjen. Till slut gick den ner och satte sig på en sten helt öppet. Nu fick alla se den!
På eftermiddagen var det dags för återfärd. Alla var nöjda och glada. Alla hade inte sett allt, men alla hade sett något. Några valde också att bättra på dagslistan med ett besök vid Ledskär. Högt vattenstånd gjorde att vadarbankarna inte var så stora. Kärrsnäppor och svartsnäppor rörde sig dock på och kring de ytor som fanns. En svarthakedopping guppade på vattnet och en havsörn seglade in och väckte uppmärksamhet.