Exkursionsrapport: Björn 4 okt

Årets andra Björnexkursion, under ledning av Per Johan Ulfendahl, inleddes redan i Fågelsundet. När fiskaren Kjell körde ut med det första lasset exkursionsdeltagare passade nämligen de som fortfarande var kvar i land på att hitta en ägretthäger som kom inflygande och landade på ön precis utanför fiskeläget! En bra start, även om deltagarna i båt ett muttrade lite där vi stod vid fyren och spanade, och försökte hitta något roligt förbisträckande innan båt två anlände till Björn. Detta lyckades dock inte, överlag var det inte mycket till sträck förbi Björn denna dag. Men 23 prutgäss som kom flygande och lade sig fint precis utanför oss gjorde genast alla gladare, det är trots allt inte så hemskt ofta man får se denna vackra lilla gås så fint i Uppland. En (eller kanske flera) gråsälar stack också upp nosen då och då.

Foto: Per Johan Ulfendahl
Foto: Per Johan Ulfendahl

Ett konstigt läte från en buske och en snabb obs av en liten jämnbrun fågel med ögonbrynsstreck höjde pulsen lite, innan det konstaterades att det var en gärdsmyg. Samtidigt kom den första rapporten om tajgasångare från övriga skådare som befann sig på ön. Vi rörde oss mot öns västra sida (med paus för att beundra en väldigt orädd varfågel) där det finns en dunge som brukar gömma roliga saker. Det dröjde heller inte länge förrän en tajgasångare skymtades, och för att alla skulle få se den spelade vi upp lite tajgasång. Raskt dök fågeln upp, och inte nog med det! Ännu en tajgasångare dök upp intill den första, och otroligt nog kom snart en tredje! Tre tajgasångare i samma al är det sannerligen inte varje dag man får se, och alla tre visade upp sig exemplariskt, även om de på tajgavis var väldigt rörliga.

En av tre tajgasångare. Foto: Per Johan Ulfendahl
En av tre tajgasångare. Foto: Per Johan Ulfendahl

Glada och nöjda intog vi lite matsäck, välförtjänt. Resten av dagen ägnades åt mer rotande i buskar, där vi återsåg tajgasångare flera gånger bland alla kungsfåglar, samt lite span över vattnet som i alla fall gav en och annan lom och en rastande salskrake. Mot slutet av vistelsen begav vi oss åter mot fyren där två skärsnäppor kunde ses fint på ett litet skär (förstås) precis utanför Björn, och en sillgrissla låg och vilade på vattnet.

Vid tvåtiden åkte vi tillbaka till fastlandet, men exkursionen var inte riktigt slut än. Alla tre bilar åkte vidare till Ledskär, och två av dem passade på att köra in på Rossholmsvägen, en liten grusväg som går genom skogen. Ett riktigt lyckokast visade det sig, vi stannade på ett ställe och visslade lite som sparvuggla för att få se lite mesar, när Jean-Paul plötsligt meddelade att det satt en hökuggla bakom oss! Och visst, där satt en uggla och stirrade stint på oss sådär som bara ugglor kan. Vilken tur att en av oss inte bara kikade dit alla andra tittade, utan kollade bakom. Hökugglan tog sig en flygtur till en ny kvist innan den slutligen försvann in i skogen när ingen hade koll på den.

En nyfiken hökuggla. Foto: Per Johan Ulfendahl
En nyfiken hökuggla. Foto: Per Johan Ulfendahl

Mot Ledskär bar det sen, och den sista bilen (med undertecknad bakom ratten) höll på att få sig en riktig söndagsstek när en tjädertupp plötsligt klev ut framför bilen. Lyckligtvis hann vi bromsa och den stora fågeln flög in i skogen. I Ledskär fick vi fina obsar på allehanda änder, inklusive en bergandshona som höll till med en grupp vigg och gav fina tillfällen till jämförelser. Massor av gäss och en del vadare kunde också inräknas här.  Vi skildes så till sist, oerhört nöjda med en fantastisk dag som inte bara bjöd på spektakulära fågelobservationer, utan också ett underbart soligt oktoberväder och mycket trevligt sällskap. Man kan inte säga annat än att en UOF-exkursion till Björn alltid är en höjdpunkt under hösten!

Nina Janelm

Exkursionsrapport: Småfågelskådarna Örbyhus slott och Vendelsjön 13 sept

Småfågelskådarna är Upplands Ornitologiska Förenings verksamhet för fågelintresserade barn i åldern 6-12 år.

Skräckblandad förtjusning är rätta uttrycket för vad jag kände vid betraktandet av den överfulla parkeringen till Örbyhus slott söndag morgon kl 8. Fåglar är ju jätteskoj, men detta var ju överdrivet, och varför hade de inte anmält sig i förväg som jag begärt? Vad skulle Anders säga, och hur skulle Ängslyckans Café klara denna anstormning senare? Min fru tog ned mig på jorden med att påpeka att det nog var morgonpigga golfare trots allt. Det visade sig stämma, på den mindre parkeringen närmare Oxängen stod ett mindre, dock icke föraktligt, sällskap med kikare runt halsen och rester av frukosten runt munnen. Småfågelskådarna åter samlade för ringmärkning vid Oxängen!

Ett tiotal barn med föräldrar traskade stigen ned till märkplatsen lite norr om slottet och hälsades välkomna av Anders Arnell, Nina Janelm m.fl. Vädret var i det närmaste perfekt för att fånga och ringmärka fåglar, mulet med svag vind och varmt. Anders och Nina mätte, vägde och visade upp de fåglar som hämtats in från näten i närheten. En strid ström av fåglar passerade och alla som ville prova att hålla och släppa en fågel fick göra det. Under tiden berättade Anders och Nina om syftet med att ringmärka fåglar, nämligen att vi behöver lära oss om när olika fåglar flyttar från Sverige och när de kommer tillbaka. Hur lång tid det tar för fåglar att flytta och åt vilket håll de flyger. Ju mer vi vet om allt detta desto bättre blir vi på att skydda deras flyttvägar och även de platser där de bygger bo och föder upp sina ungar.

Lisa med rörsångare
Lisa med rörsångare

Rörsångare var den art som vi såg flest av på nära håll men även flera sävsångare, en nötväcka, några mesar, en grönfink och en gammal och en ung järnsparv samtidigt hörde till morgonens fångst.

Alma med järnsparv
Alma med järnsparv

Efter en avslutande nätrunda åkte en del av gänget runt sjön till det fina fågeltornet vid Varggropen där vi imponerades av väldiga gåsplogar liksom tofsvipornas samordnade flykt. Vitkindad gås, trana och häger ropades ut. Olika arter långbenta vadare kunde studeras på skapligt håll, spovsnäppa, kärrsnäppa, brushane och enkelbeckasin hörde till dessa. Bortsett från ett par avlägsna ormvråkar lyste rovfåglarna med sin frånvaro.

När vi var nöjda styrdes stegen mot Ängslyckans café där morgonen sammanfattades över nybakta bullar och lemonad. Vi hoppas att denna lyckade exkursion kan bli en tradition i småfågelskådarnas program, för som Anders Arnell uttryckte det, två gånger en vana, tre gånger en tradition!

Håll utkik i Fåglar i Uppland och på webben för vårens utflyktsprogram.

Petter Haldén
petter.halden@gmail.com

Nina med rörsångare
Nina med rörsångare

Lista över arter som de flesta såg:

Gråhäger
Knölsvan
Sångsvan (hördes)
Sädgås
Grågås
Gräsand
Kricka
Sparvhök
Trana
Större strandpipare
Tofsvipa
Kärrsnäppa
Spovsnäppa
Enkelbeckasin
Ringduva
Järnsparv (ringmärkt)
Rödhake (ringmärkt)
Sävsångare (ringmärkt)
Rörsångare (ringmärkt)
Blåmes (ringmärkt)
Nötväcka (ringmärkt)
Nötskrika
Stare
Grönfink (ringmärkt)
Sävsparv

Exkursionsrapport: Reningsverket och Nåntunalund 5 sept

Det var en vacker morgon när vi samlades för vår lilla cykelexkursion. Vi började med att promenera runt de gamla reningsverksdammarna i jakt på blåhake. Såhär års flyttar de förbi oss på väg mot Indien, och reningsverket brukar vara en säker lokal. Så dock inte idag, trots envist letande hittade vi inga blåhakar. Vi fick dock fina tillfällen att studera vackra fåglar såsom steglitser och skogsduvor, och mot slutet kom en storspov och flög förbi på låg höjd, ljudligt lockande. Underbart läte! Därefter cyklade vi bort till dagvattendammen där vi kunde studera skillnaden på ung och gammal sothöna. En ung rörhöna sågs också här men rätt kort. Även tre skedänder med sina stora näsor låg och vilade i vattnet.
Några av oss fortsatte sedan mot Nåntuna och fick en härlig cykeltur genom skogen. Vi satte oss och fikade i en hästhage och försökte hålla ögonen öppna efter nötkråkor. En ekorre roade oss där den till synes samlade nötter, och några ladusvalor flög runt högt uppe. Nötkråkor då? Jodå, först fick vi syn på två kråkfåglar som dock flög bortåt och bara sågs kort innan de försvann och inte helt säkert kunde artbestämmas, men det kändes som nötkråkor. Vi behövde dock inte nöja oss med en sådan halvkass observation, för en stund senare kom en nötkråka och flög förbi på ganska nära håll. Bingo!
Därefter cyklade vi hem, nöjda med dagen som bjöd på perfekt cykelväder (vindstilla och soligt) och trevligt sällskap.

Fem personer deltog i exkursionen
Fem personer deltog i exkursionen
Två skogsduvor vid reningsverket
Skogsduvor vid reningsverket