Exkursionsrapport: Vardagsskådning Fysingen

Ett litet gäng dök upp vid Ströms café på kvällen för att spana efter vad som nu rastade vid sjön. Många av ladusvalornas ungar var nu stora och flög själva omkring och sökte föda och gjorde ljud av sig. Vi märkte att det var mycket gulärlor i området då deras fina lockläte, ”psit”, lät höras konstant.

Det var en fin kväll med härligt mjukt ljus. Den varma sommaren hade fått maden att torka ur nästan helt och hållet. Bara en liten remsa med vatten fanns kvar där ett par sångsvanar stod och putsade sig. En ensam kärrsnäppa sprang fram och tillbaka längs den lilla pölen. Kärrsnäppan flyttar för det mesta i större flockar längs våra kustlokaler men ibland dyker små sällskap eller enstaka individer upp längs våra insjöar.

Det fanns fler vadare vid Fysingen, men de gick ute på sjön. Gick på sjön? Jo, vattennivån på sjön hade också sjunkit rejält och där ute hade det bildats en del öar för vadarna att gå på. Bland annat ca 1000 tofsvipor stod där ute! Det såg nästan ut som om gluttsnäpporna sprang på näckrosbladen där det var som grundast. Några brushanar gick omkring på öarna och vi fick chansen att öva på att skilja rödbena från ung svartsnäppa. Ute på vattenspegeln låg också några brunänder och viggar och dök frekvent. Bredvid låg också skäggdoppingarnas stora ungar som fortfarande blev matade då och då. De är ganska snygga med de svarta ränderna i ansiktet.

Kvällen gav några fina uppvisningar från rovfåglar också. En sparvhökshona flög förbi i full fart, en ormvråk seglade över skogen och den bruna kärrhöken patrullerade fälten. Men det häftigaste var nog pilgrimsfalken som dök ner och slog en tofsvipa ute på sjön som den sedan flög iväg med mot skogen. Gäss, vipor och starar flög i stora moln.. man förstår varför de får panik när en pille rör sig i krokarna!

En väldigt fin kväll med trevliga exkursionsdeltagare!

 

Exkursionsrapport: Nattsångarvandring Årike fyris 2 Juni

Ett 30-tal människor dök upp för kvällens å-vandring med hopp om att få höra något spännande. Vi samlades i tornet vid Övre föret och många av oss kunde där höra kornknarren kraxa från företängarna på andra sidan ån. Näktergalarna kom titt som tätt igång de med och sävsångarna accelererade. Vi satte kurs mot Källan och Liljekonvaljholmen. På vägen kunde vi på nära håll lyssna på en kärrsångare som satt i ett litet vassbälte och sjöng. Den härmar en rad andra fågelarter i ett väldigt högt tempo, så det var svårt att hänga med! Vid källan kunde hela tre gräshoppsångare höras i olika riktningar och ett par vattenrallar gnisslade på andra sidan ån. Myggen började bli jobbiga och vi gav oss tillbaka mot tornet. Trots tidpunkten (runt midnatt) sken himlen i olika nyanser av rött över staden, ett fint avslut på en härlig kväll.

Exkursionsrapport: Björklinge runt på cykel 22 apr

Efter de varma och soliga dagar som skämt bort oss på sistone låg det lite frost på gräset när vi möttes vid Björklingebadet denna i övrigt vackra söndagmorgon. Vi gick ner till stranden och blev genast varse att isen ännu låg på den södra halvan av Långsjön. Långt bort kunde vi se en skärva öppet vatten och genom värmedaller kunde vi se både skäggdoppingar och storskrakar. En ensam tapper fisktärna flög över våra huvuden på väg norrut. Upp på cyklarna och så bar det iväg på de fina småvägarna öster om sjön Cykelburen skådning är trevligt på många sätt, och inte minst är det mycket lättare att upptäcka fåglar eftersom man kan stanna direkt om man hör något, och vi gjorde flera små stopp för att lyssna. I unggranar vid Sandbro sjöng två järnsparvar, en ganska vanlig art som ändå är lätt att missa och sällan ses eller hörs. Flera gärdsmygar, taltrastar och rödhakar sjöng också för oss. Uppåt Lisselbo hoppade två rödvingetrastar i en hage tillsammans med några björktrastar och ängspiplärkor.

Vid badet tittade en större hackspett fram. Bilden är tagen på samma lokal men ett par dagar tidigare. Foto: Hanna Liljebäck

Den sista biten fram mot Djurgårdens naturreservat, vid Långsjöns nordöstra hörn, friskade motvinden i men väl framme fick vi belöning i form av fikapaus i solsken och lä. Djurgården består av betad mark med spridda lövträdsbevuxna kullar, och här trivs många trevliga fåglar. En tidig göktyta ropade och vi hade turen att få syn på den välkamouflerade hackspetten inne bland kvistarna. Vi träffade även på stenknäck, stjärtmes och skogsduva, och flera gånger hörde vi dubbeltrastens smattrande lockläte. På ett översvämmat fält i söder samsades krickor och skrattmåsar, och bland lite vadare i form av skogssnäppor, enkelbeckasiner och en större strandpipare. Med kaffe i magen och glada i hågen tog vi oss tillbaka till cyklarna för att trampa vidare, men vi hann inte sätta oss på sadlarna innan vi upptäckte en havsörn och en brun kärrhök som kretsade ovanför oss. De drog sig sakta mot norr men avlöstes genast av nya svarta prickar i skyn. Innan vi kom därifrån hade inte mindre än sju ormvråkar, fem bruna kärrhökar, tre havsörnar, en sparvhök och en fiskgjuse sträckt förbi. Inte illa!

Ser du göktytan? Foto: Jon Hessman

Resten av cykelturen tillbaka mot Björklinge blev en lugn historia utan några sensationella fågelfynd. Bland annat passerade vi sågverket där svart rödstjärt höll till i fjol och där forsarna kunde tänkas locka någon forsärla, men ingen av dessa fanns på plats. Detta till trots kunde vi inte vara annat än fantastiskt nöjda med den fina utdelningen dagen bjöd på. Djurgården är en riktig pärla som visar sig från sin bästa sida nu på våren och som inte bör missas!