Kategoriarkiv: Exkursionsrapporter

Exkursionsrapport: Lövstaslätten 23 sep

I den disiga morgonen anslöt tio personer till exkursionsledaren och tillsammans cyklade vi ut genom Fyrislund. Det flög lite droppar i luften men luften var stilla och behagligt varm. Ett första snabbstopp ute vid Bärby bjöd på förbiflygande steglitser och en flock med hämplingar lyfte ur diket intill oss. Längs vägen ner mot djurstallarna vid Lövsta sågs och hördes några sädesärlor och ängspiplärkor men det första intrycket var att det var ovanligt fågeltomt på fälten. I lövverket vid Lövsta herrgård var det dock fullt liv med talgoxar, nötväckor, grönfinkar, trastar och starar. En ormvråk hördes ropa, och när vi svängde in mot Lilla bron fick vi se den lyfta från sin nattkvist. Längre fram lyfte en annan rovfågel från fältet – blå kärrhök, en vackert blågrå hane som bjöd på flyguppvisning. Den skrämde även upp en tredje, betydligt mindre rovfågel, någon sorts falk, men den försvann på tok för snabbt upp i de lågt hängande molnen och snart följde kärrhöken efter.

Småfågelspan vid Danmarks prästgård. Foto: Jon Hessman

Efter fikapaus gick vi ut en bit längs diket för att se om det inte rastade lite småfågel ändå. Förutom en stenskvätta och en sånglärka var det dock tomt, så vi hoppade raskt upp på cyklarna igen och trampade upp mot Tjocksta. Vi hann inte långt innan en liten grupp vadare som kom emot oss. Fem ljungpipare drog förbi på nära håll, flög fram och tillbaka några gånger, tveksamma till om de skulle våga landa vilket de till slut ändå gjorde. Längs vägen mellan Tjocksta och Danmark fanns det desto fler fåglar, inte minst vid Prästgården. Stora flockar med bo- och bergfinkar födosökte i trädtopparna tillsammans med gulsparvar. Större hackspettar och mesar drog också runt, några såg en domherre, och emellanåt hördes dubbeltrastens typiskt knattrande läte.

Smådoppingsspan vid Dagvattendammen. Foto: Jon Hessman

Vi avrundade exkursionen vid Kungsängens dagvattendammar. Här matar smådoppingen sina tre ungar sedan några veckor tillbaka, och de visade upp sig fint även idag. Ungarna börjar bli riktigt stora nu! Även sothönor och rörhönor låg på vattnet, och i vassen visslade sävsparvar. I buskarna bakom oss hoppade pilfinkar och gulsparvar men även något annat, ett ögonbrynsstreck skymtade fram… Buskskvätta? Nej, blåhake! Åtminstone två blåhakar fanns på plats, mestadels svårsedda men korta stunder satt de öppet. En härlig final på en cykeltur med överlag ganska litet fågel, men några roliga guldkorn.

Exkursionsrapport: Björn 16 sep

Så var det dags för höstens första UOF-exkursion till Björn, efterlängtad av många och som vanligt var antalet intresserade fler än antalet platser på båten. Några hade dock blivit tvungna att lämna återbud, vilket gladde de som fanns överst på reservlistan. Kl 6:00 lämnade den första båten Fågelsundet och en halvtimme senare åkte de resterande deltagarna ut. Vädret är en viktig faktor för hur fågeltillgången blir på öarna. Nu var det halvklart, +7 grader och svag nordvästlig vind. Vinden och vindriktningen var väl inte helt optimal för stora fågelmängder på ön, men humöret och förväntningarna bland deltagarna var på topp i alla fall. Några var gamla rävar som slitit på Björn i decennier, andra var förstagångsbesökare. Kanske hade man spanat från Rödhäll, men aldrig kommit ut till ön.

Den första gruppen hade turen att ganska omgående få se en flock prutgäss och plötsligt kom en berguv flygande. De snabbaste hann även med att fota den. Tyvärr försvann den iväg västerut och var borta när båt nummer 2 nådde hamnen. Viss kluvenhet uppstod om man skulle gå västerut och titta efter berguven eller om man skulle följa rutinen och gå upp till fyren för att spana efter sträckande fåglar. De flesta gick upp till fyren även om några stannade kvar och rotade i dungen vid hamnen.

Sträckskådning på Björn. Foto: Annika Rastén

Sträcket från norr var minimalt, men lommar, små- och stor-, svepte förbi på nära håll och precis utanför fyren rastade 15 prutgäss. Lite senare kom även ett par kustlabbar förbi. Då kom larmet, tajgasångare vid östra delen av västra dungen. De skådare som dröjt sig kvar vid hamnen, och sedan dragit sig västerut ut på ön, hade hört en lockande tajgasångare som sällskapade med kungsfåglar. Nu blev det rörelse bland de som stått vid fyren och de flesta drog sig mot västra dungen. Väl på plats dröjde det en stund innan fågeln hördes igen. Det var mycket som rörde sig i träden, men alla rörelser visade sig komma från kungsfåglar. Så hördes den igen! Och den här gången var alla med. Fåglarna sökte sig runt inom ett ganska begränsat område och de gick att följa med hjälp av locklätena, så även tajgasångaren, men ville man se den fick man ha tålamod. Några hade det och lyckades till och med att få den på bild.

Tajgasångare. Foto: Annika Rastén

På västra sidan, bortom västra dungen, födosökte vadarflockar. De var mycket rörliga, men myrspov, kärrsnäppor, kustpipare, roskarl, småsnäppa, större strandpipare och brushane noterades för att nämna några. Småfåglarna flög fram och tillbaka i västra dungen och tillbaka över ön. Mindre flugsnappare och även en lockande videsparv hann några uppfatta. Även mindre hackspett upptäcktes. Hur gick det med berguven som försvann då? Den hade satt sig dold på sydvästra delen av ön och när den tyckte att några skådare kom för nära lyfte den, drog förbi och fortsatte utmed strandlinjen. Till slut gick den ner och satte sig på en sten helt öppet. Nu fick alla se den!

Berguv. Foto: Annika Rastén

På eftermiddagen var det dags för återfärd. Alla var nöjda och glada. Alla hade inte sett allt, men alla hade sett något. Några valde också att bättra på dagslistan med ett besök vid Ledskär. Högt vattenstånd gjorde att vadarbankarna inte var så stora. Kärrsnäppor och svartsnäppor rörde sig dock på och kring de ytor som fanns. En svarthakedopping guppade på vattnet och en havsörn seglade in och väckte uppmärksamhet.

Exkursionsrapport: Björns hög 5 sep

Sent omsider kommer här en liten exkursionsrapport från vardagsvandringen den 5 september.

Det var återigen mycket roligt att se så stor uppslutning. Just vandringarna i Hågadalen verkar vara särskilda publikmagneter! Efter en kortare presentation av lokalen, och vad vi förhoppningsvis kunde se, promenerade så trettiotalet personer iväg. Precis nedanför Björns hög höll en grupp talgoxar till i träden. Man såg inte så många vid första anblick, men när de sedan lämnade trädtopparna visade de sig vara nästan lika många som vi! De fåglar vi såg flest av idag var annars svalor som sträckte förbi i stora flockar. Större delen var ladusvalor men även en hel del hussvalor passerade, och flera av dem flög tätt över våra huvuden.

Foto: Jenny Östlund

I buskagen som kantar Hågaån höll ett gäng pilfinkar till. Medan vi spanade in dem försvann plötsligt alla in i buskarna kvickt som ögat, och i samma sekund svischade ett brunt fartvidunder förbi – en sparvhök! En tiondels sekund satte den sig på en gren, men bestämde sig omgående för att vi var för många och fortsatte genom grenverket för att inte ses igen. Läckert! Lite längre bort höll tre nötskrikor till i ett träd och visade upp sig från sin bästa sida så att de blå vingspeglarna glänste alldeles. En gråhäger kom flaxandes med tunga vingslag och en sävsparv pep i vassen. Förutom svalorna var även någon flock sädesärlor uppe på vingarna, men i den blåsiga och lite kylslagna kvällen höll sig de flesta fåglar i skymundan. Vi avrundade aftonen med en fasantupp och en ormvråk innan det började skymma.

Foto: Jenny Östlund

Nästa vandring blir den 28 september bland nötkråkorna i Nåntunalund. Vi ses då!