Kategoriarkiv: Exkursionsrapporter

Småfågelskådarna: Fulufjället 17-20 jun

Vår barngrupp Småfågelskådarna är nyss hemkomna från en intensiv fjällresa. Inte mindre än femton barn deltog på turen. Två rapporter har lyckats trotsa fjällvärldens dåliga mobiltäckning och letat sig hem till civilisationen.

”Den första dagen i Fulufjällets nationalpark överträffar alla förväntningar med fina obsar på ringtrast, jaktfalk, lavskrika, småspov, dalripa och storlom. Dagens obs var dock definitivt den BJÖRN som knallade längs Rörsjöns västra strand och som sågs av alla i gruppen. Minnen för livet!”

Jaktfalk. Foto: Petter Haldén

Björn. Foto: Petter Haldén

”Idag gick vi ner från fjället via Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall! Påtagligt fin skog runt bäcken med lavskrika och bergfink. Sista dagen på fjället gav jorduggla, fiskgjuse och forsärla. Vanliga fåglar runt stugorna var ljungpipare, gulärla och ängspiplärka. Hussvalor häckar med flera par på stugorna. Nu på buss hem, alla nöjda och belåtna.”

Småfågelskådare på väg till Rösjöstugorna. Foto: Petter Haldén

Björnfrossa vid Rösjöstugorna. Foto: Petter Haldén

Häng gärna med Småfågelskådarna nästa gång! Höstens program kommer med nya FiU i brevlådan vilken dag som helst.

Exkursionsrapport: Librobäck 8 jun

Redan när vi möttes på Fyrishovspången kl 20:30 hördes näktergalens smattrande längre uppströms. Det lovade gott! Vi styrde kosan norrut längs åstranden. Så här års är det fullt upp i naturens barnkammare. I ett träd hittade vi inte mindre än tre bebodda fågelbon (björktrast, koltrast och ringduva) och ytterligare flera enstaka bon sågs. Rödhaken och grönfinken sjöng för oss och ovanför svävade ett par tornseglare. Med jämna mellanrum satt näktergalar och sjöng, och i höjd med Librobäcken fick vi till och med se en näktergal som för en kort stund visade upp sig på en vägskylt där den satt och darrade med stjärten på rödstjärtsmanér!

Vid exkursionens inledning var det egentligen för tidigt för de flesta så kallade nattsångarna. När vi nådde vandringens nordligaste punkt började det dock skymma lätt och då vaknade även de mer ljusskygga varelserna till liv. En kärrsångare lät höra några försiktiga ramsor på nära håll – några i gruppen fick även se den – och en gräshoppsångare svirrade ett par strofer. Helt kort hördes även en rörsångare. En tornfalk kom flygandes mot andra sidan ån där tre taltrastar flöjtade oavbrutet. På väg tillbaka gjorde vi en avstickare in längs Librobäcken där det var fullt liv på näktergalar, starar och svarthättor. När vårens sista vardagsvandring avrundades åter vid Fyrishov kunde vi summera att vi fått höra minst sju näktergalar sjunga.

Vardagsvandringarna kommer åter till hösten. Håll utkik efter programmet och gör oss sällskap!

Exkursionsrapport: Inventering Dalkarlskärret 25 maj

Sedan lokalen restaurerades för ett och ett halvt år sedan utför UOF på kommunens uppdrag årliga fågelinventeringar. Enligt Svensk Fågeltaxerings riktlinjer för sjöfågelinventering görs en enklare punktinventering vid Dalkarlskärret, med endast två punkter – de båda fågeltornen. För att få jämförbara resultat utförs varje inventeringstillfälle vid samma tid på året (så nära samma datum som möjligt), med start vid samma tidpunkt och lika lång tids räkning från respektive torn. Detta kan innebära att vi missar fåglar som vi vet finns på lokalen, men sannolikheten att vi ska missa något är lika stor varje gång. De fåglar som räknas är svanar, gäss, änder, lommar, doppingar, sumphöns, vadare, måsar och tärnor samt rovfåglar; tättingar ingår däremot inte.

Vid årets upplaga var vi sex personer som hjälptes åt att räkna. Omgående kunde vi räkna in exempelvis sothöna, gräsand, kricka och knipa, men det som tar tid är att få en tydlig uppfattning om hur många individer av varje art som simmar ut och in ur vassen. Det blir lite lättare för de arter där man kan hålla isär hanar och honor. Bland de mer oväntade fåglarna hittade vi ett par vardera av snatterand och svarthakedopping, båda arter som saknades i fjol. Däremot var ingen gråhakedopping på plats i år. Gässen hade fått ut sina ungar, och vi såg även sex knipungar – dock utan någon förälder i närheten!

Vi tog oss vidare till det andra tornet och bjöds inte på några stora överraskningar, det mesta hade vi redan sett från första punkten. Däremot hade vi bättre möjlighet att räkna skrattmåsarna härifrån, och de hade mer än dubblerats i antal jämfört med 2016! Skrattmås är en kolonihäckande art som är duktiga på att hålla rovdjur borta, vilket gör att många arter har lättare att häcka i närheten av skrattmåsar. Som avslutning kom en sparvhök seglandes rakt över våra huvuden.

Skrattmås. Foto: Jon Hessman

Fullständiga siffror (adulta individer; förra årets resultat inom parentes):
Gräsand 8 hanar + 2 honor (4 + 1)
Kricka 7 + 1 (5 + 2)
Snatterand 1 + 1 (-)
Knipa 2 honor (1 + 1)
Grågås 5 (5)
Kanadagås 4 (-)
Storskrake 1 hona (-)
Svarthakedopping 2 (-)
Rörhöna 1 (3)
Sothöna 4 (4)
Tofsvipa 3 (8)
Skogssnäppa 1 (-)
Enkelbeckasin 2 (1)
Skrattmås 390 (152)
Brun kärrhök 1 hona (1)
Sparvhök 1 (-)