Efter de varma och soliga dagar som skämt bort oss på sistone låg det lite frost på gräset när vi möttes vid Björklingebadet denna i övrigt vackra söndagmorgon. Vi gick ner till stranden och blev genast varse att isen ännu låg på den södra halvan av Långsjön. Långt bort kunde vi se en skärva öppet vatten och genom värmedaller kunde vi se både skäggdoppingar och storskrakar. En ensam tapper fisktärna flög över våra huvuden på väg norrut. Upp på cyklarna och så bar det iväg på de fina småvägarna öster om sjön Cykelburen skådning är trevligt på många sätt, och inte minst är det mycket lättare att upptäcka fåglar eftersom man kan stanna direkt om man hör något, och vi gjorde flera små stopp för att lyssna. I unggranar vid Sandbro sjöng två järnsparvar, en ganska vanlig art som ändå är lätt att missa och sällan ses eller hörs. Flera gärdsmygar, taltrastar och rödhakar sjöng också för oss. Uppåt Lisselbo hoppade två rödvingetrastar i en hage tillsammans med några björktrastar och ängspiplärkor.
Den sista biten fram mot Djurgårdens naturreservat, vid Långsjöns nordöstra hörn, friskade motvinden i men väl framme fick vi belöning i form av fikapaus i solsken och lä. Djurgården består av betad mark med spridda lövträdsbevuxna kullar, och här trivs många trevliga fåglar. En tidig göktyta ropade och vi hade turen att få syn på den välkamouflerade hackspetten inne bland kvistarna. Vi träffade även på stenknäck, stjärtmes och skogsduva, och flera gånger hörde vi dubbeltrastens smattrande lockläte. På ett översvämmat fält i söder samsades krickor och skrattmåsar, och bland lite vadare i form av skogssnäppor, enkelbeckasiner och en större strandpipare. Med kaffe i magen och glada i hågen tog vi oss tillbaka till cyklarna för att trampa vidare, men vi hann inte sätta oss på sadlarna innan vi upptäckte en havsörn och en brun kärrhök som kretsade ovanför oss. De drog sig sakta mot norr men avlöstes genast av nya svarta prickar i skyn. Innan vi kom därifrån hade inte mindre än sju ormvråkar, fem bruna kärrhökar, tre havsörnar, en sparvhök och en fiskgjuse sträckt förbi. Inte illa!
Resten av cykelturen tillbaka mot Björklinge blev en lugn historia utan några sensationella fågelfynd. Bland annat passerade vi sågverket där svart rödstjärt höll till i fjol och där forsarna kunde tänkas locka någon forsärla, men ingen av dessa fanns på plats. Detta till trots kunde vi inte vara annat än fantastiskt nöjda med den fina utdelningen dagen bjöd på. Djurgården är en riktig pärla som visar sig från sin bästa sida nu på våren och som inte bör missas!
