JUBILEYMSRALLY 2021 Fri klass
Nils-Olof Jerling etta i den fria klassen med 262 arter
Hej Nils-Olof, grattis till förstaplatsen i Jubileumsrallyts fria klass! Du har ju legat i toppen sedan början av året och har haft imponerande årslistor de senaste åren, vad har du för strategi för dina årslistor?
”Det som var tämligen avgörande var möjligheten till att dra ut med båt. Särskilt havssulan var extra kul då jag på vinst och förlust körde hem till Fiskaren i Fågelsundet och väckte honom tidigt på morgonen. Han blev tämligen överraskad och yrvaken då jag dök upp bakvägen vid hans hus. Han var väldigt tillmötesgående och bad mig vänta en timme så skulle han köra ut oss. Sedan var det raka spåret ut mot Björn och då vi närmade oss Västerskian låg det något vitt rakt framför båten. Det var havssulan. Den såg på håll ut som en av knölsvanarna. Hade vi fortsatt hade vi kört på havssulan. Medobservatörer: Sören Franceen, Weine Erlandsson och Ingrid Åkerberg.”Jag gillar delning av obsar i realtid. Det skulle aldrig ha blivit så många obsar utan föredömlig interaktion särskilt mellan Robert Bünsow och Per-Erik Holmlund och även Peter Nerman som höll med sin fina båt. Bünsows båt på släp är också en giftig metod”. ”Pang på rödbetan” är alltså min filosofi. Sedan gäller det förstås att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och inte för långt ifrån. ”Slagläge” kallar jag det. Det är då den oförklarliga fågelmagnetismen kommer in i historien. Ungefär som Gravitation och Inflation efter Big Bang alltså.
Vad är det som är så roligt med årslistan?
”Det handlar nog om en typ av magnetism. Har döpt det till Fågelmagnetism. Det som är roligt är inte enbart jämförelse med andra utan även jämförelse med sig själv och vad mad man kan hitta för nytt i naturen. Är väldigt förtjust i det gåtfulla. Det är alltid något nytt att se och höra som man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Det stimulerar hjärnan väldigt att klura på olika företeelser i naturen. Man blir aldrig fullärd. Jag kan bli lika glad och överraskad av en smådopping på Lövstaslätten som en större turturduva i Uppland där man får tränga sig fram för att se den ordentligt. Åker för det mesta ut efter någon ”målart” och sedan får det komma det andra det som kommer. Årslistan är rolig för man kan se om det går att upprepa antalet eller slå antalet man själv haft innan. Har viss koll på Trippel- och Dubbellistan på Club300. Även eBird har jag använt då och då för att få lite andra arter enligt deras taxonomi.
Har du gjort några överraskande fynd under året?
”Sydnäktergalen var också spektakulär: Blev uppringd av Göran Ocklind och fick höra den i mobilen. Han kände sig tämligen säker men ville spika den och jag satt redan i bilen innan ljudet upphört. Då var jag i Ledskär och Näktergalen i Uppsala. Eftersom sannolikheten att fågeln skall flyga iväg ökar med tiden kvadrat så gällde det att dra snabbare än sin egen skugga. Bra metod tycker jag men man får se upp med fartkamerornas svarta hål och andra händelsehorisonter. Det gick vägen och den larmades omedelbart av mig. Sedan dök skådare upp som troll och tomtar i skogen. Ringde flera stycken andra skådare också på väg dit men jag hann ändå dit bland de första.”
Per-Erik Holmlund tvåa i den fria klassen med 260 arter
Hej Per-Erik, grattis till andraplatsen i den fria klassen! Har du några särskilda mål med ditt skådande år 2022?
”Jag har egentligen inte satt upp några särskilda mål men jag hoppas att det ska bli lite fler resor och då främst runt om i Sverige. Min fru Lena går i pension sista februari 2022 och då blir det förhoppningsvis lättare att göra lite längre utflykter. Man får ju också hoppas att pandemin har lugnat ner sig efter vintern så att vissa resor ska kännas tryggare. Jag hoppas också på någon tur ned till västkusten för att försöka få in lite havsfåglar. Där har jag ganska många luckor som jag gärna skulle vilja fylla så jag får väl önska mig någon bra storm från väster.”
Har du någon skådarförebild?
Det kan jag nog inte riktigt säga. När jag började skåda fåglar i slutet av 60-talet så var jag mycket ute med Nils Lundmark uppe i Sundsvall. Framför allt ringmärkningen av vadare på höstarna var en riktig höjdare. När jag började om och började skåda mer frekvent igen så uppskattade jag personer som rapporterade i stort sett allt de såg i Artportalen när de var ute på någon lokal. Jag uppskattade då t.ex. Ragnar Halls rapportering och jag har själv försökt att följa det mönstret. Jag försöker åtminstone rapportera allt jag ser när jag är ute för att skåda. Det har jag fått flera uppskattande kommentarer för att jag gör.
Om vi skulle anordna ett artrally igen, har du tips på hur vi skall få fler deltagare? ”Jag vet inte om jag kan komma på något bra tips. Det finns ju tyvärr en risk att vi nyblivna pensionärer, som dessutom ett pandemiår mest varit hemma, tar död på tävlingen. Om man heltidsarbetar, har barn hemma etc så finns det ju nästan ingen reell chans att kunna tävla på samma villkor. Jag trodde nog dessutom att det inte var så viktigt för de flesta att tävla på detta sätt men där verkar det som om jag har fel. Det tävlas på ganska blodigt allvar om vem som ser flest fåglar i Hjälstaviken, Fysingen, Angarnsjöängen, Årike Fyris m.fl. områden så det verkar finnas ett stort behov av att tävla på alla