UOF

Exkursionen den 22:a September till Björn ställdes in pga blåst så Tomas fixade en back-up exkursion helgen därpå! Vi hade bara en båt nu men några tappra deltagare fick vi med oss. 06:30 satte vi oss i båten och drog ut på havet. Temperaturen låg runt 0 när den efterlängtade solen äntligen steg över horisonten.

Väl i land på Björn gav vi oss på lite sträckskådning. Ganska snart såg vi en pilgrimsfalk på långt håll. Den verkade cirkla över något som låg på havet. Vi tappade falken efter en stund men plötsligt kom den flygande nästan rakt över oss! En storlom i sommardräkt flög förbi på fint avstånd och i övrigt sträck sågs bland annat sillgrissla, sjöorre och svärta. Utanför räkan låg några tobisgrisslor och en gråhakedopping och födosökte, alla i vinterdräkt. Innan vi begav oss mot buskmarkerna för att leta småfågel hördes ett rop: ”Uggla!!”. Det var en hornuggla som kom sträckande från öst (kanske från Åland?) och flög lågt och målmedvetet rakt västerut.

Bland småfåglarna fanns ganska stora mängder av bland annat ängspiplärka, bergfink, sävsparv, grönsiska och kungsfågel. Med så stora mängder är det väldigt lätt och komma dem nära. Det gäller att man står still och har lite tålamod så kan kungsfåglarna till slut nästa hoppa över skorna på dig! I de små skogsdungarna är det lämpligt att stå och lyssna och leta efter lite ovanligare arter. Den här dagen fick vi t.ex. fina uppvisningar av mindre flugsnappare, som annars ofta skulkar hårt i buskarna.

Senare på dagen fick de flesta fina observationer av de olika rovfåglarna som rörde sig runt ön. En ung duvhök flög förbi flera gånger och vid ett tillfälle tjafsade två havsörnar och en fjällvråk om en gnagare som vråken lyckats fånga tidigare. Till slut tvingades den släppa gnagaren som en av örnarna sedan fångade i luften. En riktigt spektakulär sekvens att skåda!

Vardagsvandring på en lördag.

16 deltagare anslöt denna soliga septemberkväll för en timmes vandring längs Hågaån, med utgångspunkt från Kung Björns hög i de sydvästra utkanterna av Uppsala. Ring- och tamduvor flög över med jämna mellanrum och lite oroliga smågrupper med sädesärlor kunde noteras på de harvade och nysådda skiftena i omgivningarna. Exkursionsledaren gjorde ett resultatlöst försök att flogga upp någon blåhake från ett bestånd av älggräs och vass, en sparvhök drog sig över åsänkan i maklig takt mot Nåstenskogen och mot slutet av promenaden skymtades en lågflygande gröngöling – som dock försvann lika fort som den dök upp när den vid den tänkta landningen i en talltopp höll på att krocka med en kaja.

Trots den avtagande vinden och i övrigt sköna kvällen, var det påfallande lugnt och tyst såväl i slån- och videbuskagen som vassarna närmast ån. Till och med de annars så här års exhibitionistiska ekollonhamstrande nötskrikorna lös med sin frånvaro. Nötkråka, som nämndes i exkursionsannonsen, kändes avlägset. Exkursionsledaren fick ta till lite botanik bland de senblommande örterna i fårhagen och berättade om vad man trots allt kunde tänkas stöta på i Hågadalen en septembermorgon med lite mer aktivitet!