Exkursionsrapport – Hågadalen 15:e September

Vardagsvandring på en lördag.

16 deltagare anslöt denna soliga septemberkväll för en timmes vandring längs Hågaån, med utgångspunkt från Kung Björns hög i de sydvästra utkanterna av Uppsala. Ring- och tamduvor flög över med jämna mellanrum och lite oroliga smågrupper med sädesärlor kunde noteras på de harvade och nysådda skiftena i omgivningarna. Exkursionsledaren gjorde ett resultatlöst försök att flogga upp någon blåhake från ett bestånd av älggräs och vass, en sparvhök drog sig över åsänkan i maklig takt mot Nåstenskogen och mot slutet av promenaden skymtades en lågflygande gröngöling – som dock försvann lika fort som den dök upp när den vid den tänkta landningen i en talltopp höll på att krocka med en kaja.

Trots den avtagande vinden och i övrigt sköna kvällen, var det påfallande lugnt och tyst såväl i slån- och videbuskagen som vassarna närmast ån. Till och med de annars så här års exhibitionistiska ekollonhamstrande nötskrikorna lös med sin frånvaro. Nötkråka, som nämndes i exkursionsannonsen, kändes avlägset. Exkursionsledaren fick ta till lite botanik bland de senblommande örterna i fårhagen och berättade om vad man trots allt kunde tänkas stöta på i Hågadalen en septembermorgon med lite mer aktivitet!

Exkursionsrapport: Vardagsskådning Fysingen

Ett litet gäng dök upp vid Ströms café på kvällen för att spana efter vad som nu rastade vid sjön. Många av ladusvalornas ungar var nu stora och flög själva omkring och sökte föda och gjorde ljud av sig. Vi märkte att det var mycket gulärlor i området då deras fina lockläte, ”psit”, lät höras konstant.

Det var en fin kväll med härligt mjukt ljus. Den varma sommaren hade fått maden att torka ur nästan helt och hållet. Bara en liten remsa med vatten fanns kvar där ett par sångsvanar stod och putsade sig. En ensam kärrsnäppa sprang fram och tillbaka längs den lilla pölen. Kärrsnäppan flyttar för det mesta i större flockar längs våra kustlokaler men ibland dyker små sällskap eller enstaka individer upp längs våra insjöar.

Det fanns fler vadare vid Fysingen, men de gick ute på sjön. Gick på sjön? Jo, vattennivån på sjön hade också sjunkit rejält och där ute hade det bildats en del öar för vadarna att gå på. Bland annat ca 1000 tofsvipor stod där ute! Det såg nästan ut som om gluttsnäpporna sprang på näckrosbladen där det var som grundast. Några brushanar gick omkring på öarna och vi fick chansen att öva på att skilja rödbena från ung svartsnäppa. Ute på vattenspegeln låg också några brunänder och viggar och dök frekvent. Bredvid låg också skäggdoppingarnas stora ungar som fortfarande blev matade då och då. De är ganska snygga med de svarta ränderna i ansiktet.

Kvällen gav några fina uppvisningar från rovfåglar också. En sparvhökshona flög förbi i full fart, en ormvråk seglade över skogen och den bruna kärrhöken patrullerade fälten. Men det häftigaste var nog pilgrimsfalken som dök ner och slog en tofsvipa ute på sjön som den sedan flög iväg med mot skogen. Gäss, vipor och starar flög i stora moln.. man förstår varför de får panik när en pille rör sig i krokarna!

En väldigt fin kväll med trevliga exkursionsdeltagare!